En Scaparros Tuffa Tankar

Jag är riktigt lycklig! Det har jag vart ända sedan jag vaknade. Rullade några varv i mammas stora dubbelsäng, passade på att sova i den medan hon var ute och röjde inne i stan hela kvällen.  Satte mig upp med ett leende på läpparna (det kändes som jag hade det i varje fall) och trippa ut i köket för att göra en komplett frukost. Frukost är som bäst när man äter den ordentligt. Man ställer fram alla möjliga saker ur kylskåpet som man inte enns planerat att äta och sätter sig ner med en varm kopp te och äter en vanlig ost macka medan man väntar på att toasten ska bli klar. Underbart! om det inte är så här skippar jag alltid frukost i vanliga fall. Om det inte går till så där så känns det onödigt att äta överhuvudtaget. Orkar inte dra upp hela min mat filosofi just nu eftersom det bara blir klagomål på mitt tankesätt antagligen. Min poäng är då att jag äter hellst bara när jag njuter av det ( sällan ) och när jag e tvingad förstås , och även om jag är med andra om det är sådana omständigheter att det verkar onormalt på något sätt att låta bli. Som igår när vi satt på Mcdonald var det helt normalt att jag nekade en cheesburgare klockan tolv på natten. Men om jag skulle välja att ta en promenad på lunchen i skolan skulle det antagligen väcka misstankar igen vilket jag inte orkar med. Mamma är på mig så fort jag säger att jag inte är hungrig, slutar alltid med att jag äter ändå när hon är misstänksam, riktigt jobbigt eftersom jag inte är hungrig ofta alls.
Men men, kom in på lite fel bana tror jag eftersom det börja med att jag skulle beskriva hur lycklig jag var. Vilket jag fortfarande är!

 FEMTE GÅNGEN! NU RÄCKER DET JÄVLA HELVETES BLOGG! BARA HALVA INLÄGGET SOM SPARATS, JAG BLIR SÅ... SÅ ARG!